hej,

jag vet att jag klagar mycket på mitt liv,

för jag tycker att jag haft det svårt,
och bättre blir det inte för att ni klagar på mig

och berättar för mig hur oduglig jag är.
livet är ingen dans på rosor för någon och jag säger

inte att jag har det värre än någon annan,

jag begär inte att ni ska bry er och tycka synd om mig.
för det är verkligen inte det jag vill. jag vill bara att ni ger mig lite,

bara lite jävla respekt, är det för mycket att begära ?
& ja jag vet att livet går vidare, även när någon man verkligen bryr sig om lämnar en.
idag har jag inte gjort ett jävla piss, har varit på allmänt dåligt humör hela dagen.
det är det färglösa och mörka vädret som får mig så deprimerad,
vid 20över elva imorse kom charlie hit och va här till ~3, sen åkte jag till min mormor.
inte för roligt, jag svär, härslöv,är staden dit solen aldrig når,man kommer inte bort därifrån, det är helt jävla öde. jag finner tröst i min bok, den är underbar!

det är en saga som jag önska kunde vara en verklighet, fantastisk helt enkelt.
åkte hem vid 20 i åtta kanske, och nu ska jag spendera ännu en lördagkväll ensam, på mitt rum, vid datan, eller djupt försjunken i en bok.
min tröst på senare tid, är att läsa om hur uselt, men ändå så otroligt bra andra har det, i böcker, overklige böcker.
tack för ni kämpat er igenom domhär jobbiga, men sanna, raderna.
Hade-