saker blir inte alltid som man

hade tänkt sig..

Innan du dömer mig, ta på dig mina skor, gå samma gator som jag gått, bearbeta förlusten av människor jag förlorat, orka med alla känslor, och alla händelser som jag erfarit och snubbla på all sten som jag snubblat på och res dig alltid upp igen och gå precis samma liv som jag gjorde.

Efter allt detta kan du döma mig eller mitt liv...
folk säger jämt att dom vet hur man känner.
men det gör dom inte. Jag vill inte påstå att dom ljuger, många av dom har säkert varit med om lika dana saker dom man själv mår dåligt för.

Men det kommer aldirg vara någon som vet exakt hur du kände dig vid precis det ögonblick som fick dig att må som du gör.
Det är ingen som vet hur jag mår, för ingen saknar honom som jag gör,
och ingen älskar honom som jag gör. Ingen älskar någon som jag älskar honom.
Där med menar jag inte att jag älskar honom mer än vad andra älskar sina medmänniskor, även om jag, precis som alla andra tycker om sig själva, tycker att jag gör det.
jag vill inte påstå att jag är så annorlunda, men jag vill inte heller säga att jag är normal. För när det kommer till saken är alla olika...
hur ska man då kunna kalla sig normal?

Jag har tagit mig vatten över huvudet...

  och nu skäms jag över mig själv hur jag behandla dig.

alla gånger du fanns där för mig, och även gångerna du inte ens var i närheten. Alla gånger du ställde upp och iallafall försökte.
Jag kunda aldrig visa det tillräckligt tydligt,
hur tacksam jag var för att jag hade dig, och hur mycket lycka du gav mig.
Jag kunde aldrig visa tillräckligt hur mycket du betydde, och betyder för mig.

Om jag inte varit så negativ och deprimerad, om jag bara kunde vara glad hela tiden, precis som du var. Då hade det inte varit såhär mellan oss och du hade inte backat undan. Jag hade aldrig sagt de saker, jag utan att tänka mig för, sa.
Du hade inte varit borta, och jag hade inte suttit här, ensam, och hållt om mig själv för att inte falla isär. Jag hade inte gråtit som jag gör och jag hade inte mått som jag gjort.
Jag klandrar dig inte, allt var mitt fel. Jag vet det nu, när det är för sent.
Det är sant vad dom säger, man vet inte vad man har förens man förlorat det...
men man vet inte heller hur ens liv hade sett ut om man haft det kvar.
Den här killen var mitt allt. Han var det ända jag hade några känslor kvar för och den ända som kände mig, den ända jag kunde vara mig själv med utan att han dömde mig, och hata mig.
Lik som allt levande behöver syre behöver jag honom, oavsätt hur dumt det låter. När man varit tillsammans så länge som vi varit är det svårt att släppa taget. Och även om du försvinner, och om du så aldrig kommer tillbaka, kommer jag aldrig släppa taget.
Du är det ända jag har kvar, och jag kommer alltid hata mig själv för att jag är som jag är. För om jag vetat det jag vet nu, hade vi aldrig blivit tillsammans.
Hur mycket den än hade sårat dig då, hade det varit en mindre plåga än det du fått stå ut med såhär länge... mig

i know you hide behind your words..

I do it too.

Jag är stark för att jag känner till mina svagheter,
Jag lever för att jag är en fighter,
Jag är klok för att jag har varit dum,
Jag skrattar för att jag känt sorg,
Jag är den jag är för att jag levt som jag gjort,
och jag är stolt över att vara jag.

how can i move on,

when im still in love with you?

never take someonefor granted, hold precious people close to your heart. Because you might wake up one day & realize that you've lost a diamond while you were too busy collecting stones...
så fett trött på falska människor. ingen är perfekt så visst..
men låssas då inte som om inget har hänt när du vet vad du säger om mig när jag vänder ryggen till...