If its worth the risk I will take the fall.

Jag har knappt bloggat på de senaste halv året eftersom det funnits 1000 anledningar för mig att bryta ihop men ändå har jag hållt fötterna kvar på jorden och huvudet precis där det ska vara. Så lite kortfattat om allt de där jobbiga, jag gjorde slut med min kille, den 27 mars. Vi va tillsammans i nästan tre år så de va ganska jobbigt även om det va mitt val. Jag berättade inte de för någon förens två veckor efteråt. Sometimes things fall apart so better things can fall together, right? Och det gjorde de nog, för han säger att han är lyckligare nu och har de bättre utan mig och även om de suger att höra då jag alltid kommer bry mig om han, han var dock en stor del av mitt liv i många år, så är jag ändå glad för hans skull om han verkligen känner så.
Efter de blev jag tillsammans med en ny kille, Marcus, så jag antar att jag också kan kalla mig lycklig nu. Vi har varit tillsammans i ett halv år..
Sen börja jag på en ny skola i Helsingborg. Jag börja på frisör men jag hoppa av de efter två veckor. Största anledningen till de var att jag kände att jag inte ville göra det riktigt och att de läser de enklaste kurserna i de tre ämnen dom har. Och de är ingen pik mot frisörer men jag känner mig själv så pass att jag vill ha mer utmaning än då. Sen var det nog lite för jag inte orka med en del människor där, det var så mycket skitsnack från vissa håll och man dömde folk på hur man trodde dom skulle vara. Jag visar ingen respekt för såna människor och efter jag sluta spred dom rykten om att jag byta för jag tyckte illa om mina klasskamrater och för jag ville gå med min pojkvän för jag inte hade några vänner. Jag valde att inte hänga på tjejerna och snacka skit för jag vill inte ta del av de och jag vill inte ha den stämpeln på mig. Men någonstans är det väldigt smickrande att jag är det viktigaste i vissa människors liv, annars hade inte jag varit de ända dom pratar om...
Just detta med tjejer och deras skitsnack är inte speciellt jobbigt för mig eftersom jag inte lever för att göra andras liv perfekta, den ända åsikt om mig som är viktig är min egen. Menar klart inte att om någon säger till mig att det är jobbigt att jag gör något speciellt så skiter jag i de, tar till mig när de behövs.
Nu går jag iallafall teknik som är en väldigt svår linje, läser bla. Matte c och måste plugga en hel del för att klara ämnena.
Finns väll inte mycket mer att berätta om de senaste sex månaderna så nu är ni uppdaterade, Peace