friend, bestfriend, boyfriend.. Everything has a end ...

mitt liv står still.  Jag kan inte gå vidare med min framtid när jag inte gjort slut med mitt förflutna. Jag har lämnat människor och minnen redan. Ändå finns det någonstans en tillräckligt stark koppling till de som har varit för att jag inte ska kunna släppa det, och det suger, för i nuet känns det som om jag inte har något att kämpa för, jag intalar bara mig själv att någon gång ska det bli bättre och att en dag kommer allt bli bra. 

Först nu förstår jag att jag ljuger för mig själv varje gång jag tänker så. Folk försöker hela tiden styra mitt liv, människor säger så mycket för att förstöra för andra. Under de här 5 åren jag gått på sandåker skolan har jag växt som person och det ända jag lärt mig av tiden på den här skolan är att man kan inte lita på någon annan än sig själv, jag har lärt mig att det finns så många människor som spenderar varje dag av sina liv för att få andra att må dåligt. Jag har varit långt ner i skit pågrundav den här skolan och människorna jag "lärt känna" där, men jag är ändå tacksam, för om det inte vore för alla dom människorna som hela tiden lägger sig i och försöker trycka ner en så hade jag inte heller kunnat se mig själv på det sättet jag gör. Jag ser ner på människor som försöker förstöra för andra, jag är inte en av dom här människorna som håller på så längre och jag är stolt över mig själv för det. Jag försöker varje dag att vara stark för de människor som fortfarande finns där och stöttar mig i alla lägen,  det är väldigt få, lätträknade på en hand, men de är dom här människorna som gör att jag fortfarande hoppas att jag kan ta mig ur allt från det förflutna.  Men det ända jag kan vara helt säker på i nuläget är att om jag ska klara det kommer jag göra det ensam.