jag kan bara glömma saker som har hänt,
men jag kan inte glömma saker jag aldrig har känt. 

   Det är jobbigt, att behöva gå upp på morgonen,  efter bara ett par timmars sömn efter en lång natt ensam med sina tankar. Det är jobbigt att behöva gå till ett ställe man hatar för att träffa människor man tror man känner men som egentligen bara sviker. Det är jobbigt, att behöva le, när allt man vill är att gråta.

Man stoppar undan sitt verkliga jag för att man tänker så mycket på vad andra tycker och tänker om en. Man vill inte att andra ska se att man mår dåligt och man vill inte att andra ska se en svag.
Men förr eller senare slutar man bry sig om vad andra tror,
man kan inte gå runt och låtsas föralltid, man kan inte vara stark på utsidan när ens insida är totalkrossad, man kan inte le tillslut.
Man kämpar förjäves, och även om man går där och ler och låtsas som om allt är bra när det egentligen känns helt fel finns det en tanke man har i bakhuvet,
snälla se mig, förstå att det bara är fake, snälla hjälp mig.
Men hjälp går inte att få sålänge ingen vet vad som är fel.
Antingen tar man tag i problemet och visar att man mår kasst, och får hjälp.
Eller så fortsätter man kämpa med sitt falska leénde...
trots allt är det inte den som alltid ler som är starkast utan den som har modet att visa att man inte alltid kan må bra.

Yeah im smiling,

youre just not the reason anymore.

  vad är det som alltid går fel? du säger att jag överdriver, att det är mitt fel och att det är jag som inte fattar. Men hur mycket fattar du själv egentligen?
Hur hade du reagerat om du bara brytt dig lika mycket som jag gör?
Hade du bara suttit ner och hållt käften medans alla andra trycker ner dig varje dag? Nej det hade du inte, och om du hade de så bevisar det bara hur mycket starkare jag är som vågar stå ensam när allt sviker.
Du kan inte säga att du känner lika dant, för det är inte jag som slutat bry mig och det är inte jag som vänder ryggen till.
Du kan inte säga att du förstår, för det gör du inte

när ord inte räcker till..

me wants redhead ...

   

det är konstigt hur allting kan gå från bra till dåligt på bara ett ögonblick.
Allting man precis varit lycklig för glömmer man bort och istället ser man allt de dåliga. Man gör dumma saker och säger sånt man inte menar för att slippa sina problem. Men det funkar inte, problemen blir inte färre utan bara fler.
Tillslut orkar man inte och då rasar allt ihop.
Saker blir inte alltid som man hade tänkt sig, saker går fel och vissa saker bara försvinner. Men det är en del av livet, och det är uppofringar som alla måste göra förr eller senare.
Idag förlora jag min bättre halva.
Charlie, ensam är stark men med dig var jag starkare,
du och jag föralltid. Det var så vi sa...