det är svårt att se frammåt när man inte förträngt sin bakgrund..

jag är inte perfekt på något sätt, jag är rädd för att såra folk, även om jag gör det allt för ofta, men det är inte alltid meningen att det ska bli så.
jag tänker mig aldrig för, och klagar på hur alla andra är innan jag ser på mig själv och inser att jag är likadan. Någon jag aldrig valde vara, en väg jag aldrig valde gå. men kom in på av ett misstag, en väg som aldrig tar slut, som fortsätter tills livet är slut. och det är svårt för mig att föreställa mig, mig själv som jag egentligen är. för jag har alltid sett mig som en annan persom, genom mina egna ögon, och den bilden jag hade av mig själv, var mer lögn och fantasi än verklighet. jag önska jag valt rätt väg, och att jag hade kunnat gå den hela vägen. jag önska att folk kunnat se genom mitt skal och förstå, hur ont det gör att veta att jag inte är så som alla förväntar sig, jag vill att folk ska se att jag inte är som ni tror, jag är inte bäst i skolan, jag förstår inte mer än alla andra, men jag har dock inte svårt att frammföra mina åsikter. jag vill inte att alla ska ta mig för givet, och alltid skratta åt mig, även när jag är seriös. jag får jämt höra att jag är så rolig, och att dom inte fattar hur jag kan säga så roliga saker, och inte ens skratta åt det, ingen tar mig på allvar, ni vet inte hur det känns att alltid bli tagen förgivet. jag är ensam i skolan, och skrattar inte för att alla andra gör det, ni vet inte hur mycket jag försöker få tillbaka det jag hade, jag valde inte ensamheten, jag fick den som ett slag i bakhuvet, alla som funnits för mig när jag inte ialls behövt dom, var helt borta när jag verkligen behövde dom. när charlie sluta på sandåker, palla jag inte mer, skolkade och sket i skolan, grät mig genom lektioner, jag var så otroligt deprimerad, och då var jag inte samma roliga nina, så då antar jag att det var okej att strunta i mig, låta mig gråta och sluta bry sig helt plötsligt. fem långa månader kämpa jag genom skolan- och även hur ont det gjorde att veta att alla dom jag kännt och som varit mina vänner, dom som stöttat mig i alla tider, bara var borta, så var det ändå så verkligheten var- innan jag börja klättra uppåt och hitta ett ljus igen. jag har aldrig hatat skolan som jag gjorde denna perioden. men jag insåg tillslut att jag var tvungen att försöka lägga det bakom mig, och det gjorde jag, jag försökte verkligen. för jag orka inte höra hur dåligt jag skötte skolan, jag fick samtal hem oftare än nödvändigt. november 2009 till mars 2010 var den jobbigaste tiden i mitt liv, och även om jag fortfarande inte återhämtat mig, och fortfarande gråter för ofta, så har jag klarat mig, jag klarade terminen ut, jag tog mig ur mörkret, ensam. för inte räckte det är min pojkvän skulle lämna mig, för det skulle alla andra också. för alla andra var charlie bara en klasskamrat, men det var ingen som förstod att det inte var så för mig, han var inte bara min klasskamrat, och inte bara min pojkvän, han var min värld, min anledning till att gå upp på morgonen, han var mitt liv. och det förstod ingen, och det är säkert många som fortfarande inte förstår hur en 14 årig tjej kan hänga upp sig på en kille på detta sättet, men charlie är inte bara en kille, inte för mig, han hjälpte mig genom svåra perioder i mitt liv, och han hade tålamod med mig, som ingen annan har haft, han har ställt upp för mig i ur och skur, när han vetat hur mycket skit han ändå kommer få ta av mig, och det är ingen som förstod detta när han försvann. jag önskar inget hellre än att det ska bli som förr, att allt det onda inte skulle hänt, och att folk kan se mig som den jag är, men så kommer det aldrig bli, och jag måste inse det och gå vidare, för jag kan inte fortsätta gråta och tro att tårarna ska läka såren inom mig, för det är inte så verkligheten är, jag måste vakna upp ur min mardrömm, jag är starkare än ni tror och starkare än jag vet, för att gå igenom detta ensam är inte att vara en deprimerad, självmordsbenägen idiot som vissa av er tyckt, det är styrka, och det är jag stolt över. jag vet inte om jag klarar mig hela vägen, men jag är stolt att jag tog mig hit. jag är inte rädd för att bli lämnad ensam kvar längre, jag är rädd att behöva lämna någon annan på detta viset. jag har kännt det, och jag vet hur ont det gör, när någon man älskar lämnar en..
det är svårt att se en solig morgondag när dagen man levt varit trist och grå..
men man måste försöka. men tillslut orkar man bara inte mer. anledningen att jag skriver detta nu, är för att jag inte varit redo att förstå den bittra sanningen, för det här är min sanning, och det är såhär mina senaste månader kännts och varit. tack till er som läste .

hejhallo, idag har inte hänt mycket, mest tränat och solat ..
*simma 1000 meter ,

* fyspass..
sen har jag läst och lite solat och sånt skit.
och btw så har jag fått mina "betyg", eller ja, mål från skolan och sånt ...
inte bra !! 9 timmars frånvaro är dåligt tillochmed för att vara jag..

tryck på bilden för större version
 

hej bloggen, ensam igen.. något jag uppskattar väldigt lite nu mera.
det är inte så att det inte är skönt att vara ensam, för det är det, men jag klarar inte av att tänka så mycket som jag gör, allt blir bara värre, jag tycker inte om sommaren lika mycket längre, jag vill tillbaka till skolan! jag tål inte att vara ensam så mycket som jag varit!! jag är van vid att träffa folk och att inte bara sitta inne och gråta, eller jag va det iallafall, tills allt det onda hände.. inget kommer någonsin bli bra igen, inget blir som förut och såren kommer aldrig läka. det kommer alltid finnas ett stort svart hål som inte går att fylla igen, hålet du lämna kvar när du lämna mig, även om du inte lämna mig i verkligheten, fysiskt, så försvann vi i mitt huvud, jag kan inte se oss som dom vi va, jag kan bara se det som är, och det finns inte kvar, ingenting. och det gör ont att veta att jag måste leva resten av mitt liv utan dig, för utan dig är jag inte hel. Ler du ler jag, mitt liv började dagen du blev en del av det, och mitt liv tog slut dagen du vände ryggen till och gick, och den dagen var det inte bara du som försvenn, du tog en del av mig  med dig, och den delen kommer alltid fattas. och värre är det när jag tänker på att du inte kommer tillbaka, och att vi aldrig kommer vara som innan, och det är nog det jag kommer sakna mest, tiden med dig blev den lyckligaste i mitt liv, och så kommer det förbli. jag kommer alltid blicka tillbaka på oss och komma ihåg hur lycklig jag var.. med dig ! och jag vet att jag aldrig kommer finna lyckan igen, och hur ont det än gör, måste jag lära mig acceptera det, och det kommer ta tid. men det har jag, tid, att vänta på att det ska gå över. och även om det så kommer ta en evighet, måste jag vänta, jag måste resa på mig och gå vidare, sluta bry mig, som du gjorde. men varända sekund i resten av mitt liv kommer jag sakna din närvaro, och tiden, vår tid.. du var det bästa jag hade och det bäste jag någonsin kunnat ha, jag är tacksam för tiden jag fick med dig, även om det var kortare än jag önskat, så var det den ända tiden jag levt.
tack.

Hejsvejs (:
nu kommer lite bilder från sjöarna i torsdags ;p
dock inte alla eftersom det var en hel del x)

enjoy   

min mobil är sååå fin (y)
hej bloggen, va typ 200 år senn jag uppdatera, jag vet ;s
det suger. Jag har fått min bok nu och ni anar inte hut överlycklig jag är !:D
hihi^^ veckan som gått har sett ut följande:
Måndag, inget speciellt.
Tisdag, inget speciellt.
Onsdag, sov hos lina tsm med amanda
Torsdag,sjöarna med lina,amanda&hannah,på kvällen grilla korv,charlie sover här och jag sover inte på hela natten typ ;s -.-

Fredag, "vakna" bredvid charlie, fixx och så, film sen ensam, sova resten av dan.
resten av veckan får jag se vad som händer..
nästa vecka ska jag sova varje dag, typ vila och ta igen mig, ut och springa typ.
imorgon ska jag försöka lägga upp bilder senn sjöarna, nu ska jag sova lite till.
ni vet att jag älskar er, nattinatti

10 månader idag

ett grattis ? (:

du har aldirg tid för mig men du vill att jag ska vänta på dig ?
nej, mitt tålamod är slut, vi är ingenting längre, det är borta, över !
jag tänker riva våra bilder och gå vidare.

det vi hade är något jag ska förtränga, det kommer inte tillbaka, du har förändrats och det har jag fått acceptera oavsätt vad jag tyckt om det.

och nu får du acceptera att jag inte vill ha dig i mitt liv mer.
jag vet att du inte kommer bry dig ett piss om du ens läset detta.
jag betydde aldrig lika mycket för dig som du gjorde för mig !
du svek mig, och du gav mig  falska förhoppningar,

nu trampar du på våra minnen och det sårar.

det var inte jag som slängde iväg detta det var du,och du bryr dig inte.
jag vill inte ha tillbaka dig när du är som du är.

När du mognat kan jag kanske titta på dig men innan det vill jag inte ens veta om att du existerar.. för det gör du inte, hon jag älska och hon jag hade kul med är borta, död..
allt som finns kvar är den du har blivit...
jag trodde att det skule lösa sig men allt blev bara värre.
ignorera mig och skit i mina åsikter, riv det vi byggde och gå vidare,
för det är det jag tänker göra, det jag måste göra.

man måste lägga saker bakom sig och även om det gör ont går det över,
det måste det.  och jag kommer sakna det vi hade, våra minnen och oss.
något du aldrig kommer komma ihåg, och det spelar inte längre någon roll.
jag vill inte ha tillbaka dig för du river bara upp gammla sår,
jag tänker inte ta mer skit, du är utesluten, borta, från mitt liv,
och du kommer aldrig riva muren jag byggt upp nu som stänger dig ute,
du finns inte längre...

du vet vem du är, och även om du inte tar till dig så har du sårat mig.

Hej bloggen.
Maskeradbrännboll idag i skolan, inte för vi spela brännboll pga tråkiga vädret-.-
men utklädda va vi iallafall :)
lite bilder jag snobbe av LinisFinis ^^
Enjoy(L)

     AmandaBBy   AmandaBBy& melinda   Elin,Fanny& Ebba

           Fanny

  Max

  CarolinePetersson   Liinus   AmandaBBy   LinisFinis :D   Melinda   AmandaBBy& Jag

  jag

Hoppas ni gillar´t
ni vet att jag älskar er

Puss